Gnosis, Koncept och Ursprung

Såsom salighetens sol visar sig Gnosis, av idag, av igår och av alla tider, och förkunnar den nya dagens gryning för vår tids förvirrade människa.

Denna vokabel (Gnosis) innesluter bilden av en brinnande kunskap, som efterlängtats av en mystisk elit (självutvald) och helt skild från den pratsjuka, jolmiga, tvetydiga, spekulativa och absolut meningslösa intellektualismen.

Ordet GNOSIS betecknar alla vetenskapers vetenskap, den konst som, såsom frukten av en uppenbarad inspiration, höjer konstnären så att han eller hon förenas med sitt verk, och gestaltar på så sätt en binom av transcendentalt uttryck. Även om Gnosis inte är en filosofi, så är den icke desto mindre, den länk som förbinder den historiska kedjan av det mänskliga tänkandets utveckling och ger även exakta och logiska svar på det bekymmersamma dilemmat av att VARA eller ICKE VARA, som debatteras i varje människas medvetna och kognitiva terräng.

GNOSIS är inte en religion per se och ändå är den nyckeln till det legitima ”RELIGARE”, som upprätthåller varje religiöst system, oavsett den epok när det framträder eller dess uttryckssfär.

Många definitioner har gjort anspråk på att, för egen räkning, monopolisera den verkliga innebörden av det som vi bör förstå som GNOSIS eller GNOSTICISM. Detta skapar en viss svårighet när man in extenso försöker framlägga utvecklingen av det gnostiska tänkandet, vilket till stor del beror på att många av de trovärdiga dokumenten som strukturerade det gnostiska systemet från andra tider, idag inte längre existerar; och konsekvensen av detta har givit upphov till många ”våghalsiga” påståenden som framkastats av vissa forskare som saknat lämpliga källor beträffande ämnet.

Uppslagsverken betonar att vokabeln GNOSIS är av grekiskt ursprung och pekar, i generell bemärkelse, på en kunskap. Men i en djupare bemärkelse syftar vokabeln GNOSIS på ett Modus Operandis som förklarar de fysiska och metafysiska fenomen som har att göra med Universum och människan som ”huvudrollsinnehavare”.

Eklektiska forskare (opartiska) har alltid påstått att GNOSTICISMEN är ett mycket speciellt fenomen förbundet med MEDVETANDETS aktivitet i människan, i hennes strävan att dechiffrera de mysterier som förbinder hennes existens med hennes skapare och de händelser som härrör från detta gåtfulla band.

Den vetenskapliga forskningen inom den KRISTNA GNOSTICISMEN hade två pionjärer: Chieslet under det sjuttonde århundradet, Beausobre under det artonde århundradet, så även Mosheim; men det var i början av det förra århundradet när den började utvecklas (arbeten av Horn, Neander, Lewald, Baur, etc.).

Den viktiga "Histoire crítique du gnosticisme" av Jacques Matter, Paris 1828, nyutgiven i Strasburg 1843, utgjorde under lång tid ett klassiskt verk beträffande gnosticismen.

Alla dessa författare och ytterligare många andra, låter påskina i sina påståenden att«Om gnosticismen inte vore något annat än en rad doktrinära förvillelser, kännetecknade för kristna kättare under de tre första århundradena, då skulle de enbart vara av arkeologiskt intresse. Men det är mycket mer än så, den gnostiska inställningen framträder spontant bortom varje direkt förmedling. Gnosticismen är en mystisk ideologi som har en tendens att oupphörligen dyka upp på nytt i Europa och på andra platser i världen under epoker av stora ideologiska och sociala kriser».

Paul Masson Dursel säger själv om Gnosis: ”Man äger Gnosis, den saliggörande kunskapen, när man urskiljer det absoluta, i dess djup, i det där som relativiserar det”.

Den franske forskaren Serge Hutin påstår: “Även om många gnostiker talar ett, för den samtida människan, förbryllande språk och, åtminstone vid första åsynen, förefaller vara en heterogen samling av oräkneliga grupper, så är deras inställning i grund och botten modern: de visar sig för oss som människor som bryr sig om vad som kommer att hända med världen och söker efter en lösning på de problem som omger den”.

Andra koncept som cirkulerar säger saker som dessa: “Gnosis är en samling heliga kunskaper, vars hemlighet magiker nitiskt bevarat, och vilken enbart för de Invigda utgjorde syftet med den esoteriska läran”.

Ordet ”Gnosticism” bevarar i sin grammatiska struktur föreställningen om system eller strömningar där man ägnar sig åt studiet av Gnosis.

Denna Gnosticism innefattar en rad sammanhängande, tydliga, exakta fundamentala element, vilka kan bekräftas genom en direkt mystisk upplevelse: ”Förbannelsen utifrån en vetenskaplig och filosofisk synvinkel”, ”Adam och Eva i den hebreiska Genesis”, ”Arvsynden och vägen ut ur Paradiset”, ”Mysteriet med Lucifer-Náhuatl”, ”Döden av Mig själv”, ”de Skapande Krafterna”, ”Essensen av Salvator Salvandus”, ”de Sexuella Mysterierna”, ”den Inre Kristus”, ”Våra Magiska Krafters Eldorm”, ”Nedstigandet till Helvetena”, ”Återvändandet till Eden”, ”Lucifers Gåva”…

Enbart de gnostiska läror som innefattar ovannämnda ontologiska, teologiska och antropologiska fundament utgör en del av den autentiska Gnosticismen.

Likaledes har vokabeln GNOSIS givit upphov till andra aspekter, därför har vi:

PREGNOSTISK: Ett adjektiv som pekar på tankeformer vilka i det yttre liknar den autentiska gnosticismen även om de inte omfattar Gnosis syften i sin generella struktur.

PROTOGNOSTISK: Det är varje begynnande system eller groende system som strävar mot en försoning med den gnostiska källan.

När dessa grammatiska och semantiska förtydliganden gjorts, fortsätter vi att göra en liten granskning beträffande den historiska miljö som har att göra med detta ”vetande som avslöjats för ett fåtal”. På så sätt ser vi, enligt en framstående forskare:

"Fenomenologer, har å sin sida, agerat på ett annorlunda och udda sätt som är värdefullt, men det har förvisso varit dessa som har varit de huvudsakliga pådrivarna till en autonom och autentisk uppfattning om gnosticismen, och har på så sätt möjliggjort den rika blomstringen inom gnosticismens religiösa historia som vi, sedan trettio år tillbaka har tagit del av, i dag berikad av upptäckterna i Nag Hammadi, Turfán och Qumran och av den allt större uppmärksamhet som ägnats åt Orientens traditionella tänkande.

De gnostiska vittnesbörd som vi fram till nu har i vår ägo, sträcker sig till olika epoker och platser. Det som för många författare har kommit att innebära något opassande, visar sig vara fördelaktigt för oss, eftersom oavsett vilken miljö den har uppstått och existerat i, uttrycker det gnostiska vittnesbördet alltid en och samma realitet: EN TOTAL FÖRNIMMELSE AV DET SOM ÄR, i vilken man innefattar förekomsten av allt. Och i denna förståelse ingår två element:

a. GNOSIS. b. Uttrycket eller berättelsen som denna Gnosis ger från sig.

Teologiskt kan vi påstå att Gnostikern är den som äger GNOSIS, Kunskapen. Men de är klart att denna Kunskap undgår normala rationella analyser; korrelatet till denna Kunskap är personens oändliga eller andliga intimitet.

Till följd av detta kan vi, med Dr. Samaels ord sluta oss till:

”Om man äger de arkaiska Mysteriernas Gnosis, är det för att vissa mycket heliga människor lyckades närma sig Varats uppenbarande dynamik, på grund av deras doktrinära trofasthet”.

Det är därmed uppenbart att varhelst en människa har lyckats närma sig den yttersta verklighet som uppehåller sig i hennes inre, kommer hon att ha förnummit det sanna ljus som emanerar från denna ursprungliga källa som utgörs av hennes ”Gudomliga Monad”, med Leibniz språk.

Detta anledningen till att man vid andra tillfällen säger:

”Jana, Yana, Gnana eller Gnosis, är inget annat än Janos Vetenskap, dvs. den Invigande Kunskapens Vetenskap, Enochions eller Siarens Vetenskap, och varianterna till namnet är så många så att det finns ett på varje språk, i likhet med Jan, Chan eller Kan, Dan, Dzan, D´Jan, Jain, Jian Ioan, Kwa, Swan, Thanos, Thoan, Chohan, alla är lika med den mest sublima uppfattningen om en Planetande (Saturnus Regent), en Nazada, en Kabir i ordets mest fullständiga bemärkelse”

Inom KABIRERNAS eller MAGIKERNAS område, människor som är upplysta genom medvetandet eller VARATS uppenbarande kunskap, har man spekulerat mycket. För att göra den tålmodige läsaren belåten, gör vi följande anmärkning:

”MAGIKER” är ett ord som etymologiskt härrör från MAGH eller MAHA, som betyder STOR. MAHATMA (Stor Själ) hade präster i Indien på FÖRVEDISK tid. Ordet ”MAGIKER” tillämpas på präster som är bevandrade i den esoteriska vetenskapen”.

Det är, å andra sidan, nyttigt att veta att själva KRISTENDOMEN (senare än det gnostiska tänkandet) fann sin första stödpunkt hos de gnostiska filosoferna, för att lyckas utvecklas på den tiden.

“Nazareerna var kända som Döpare, Sabeaner och den helige Johannes Kristna. Deras trosuppfattning var att Messias inte var Guds Son, utan helt enkelt en profet som ville följa Johannes”

Origenes (Vol. II, sid. 150) observerar att “det finns några som säger om Johannes att det var han som var den Smorde (Christus)”.

”När de metafysiska uppfattningarna om de Gnostiker som i Jesus såg Logos och den Smorde, började vinna terräng, separerade sig de ursprungliga Kristna från Nazareerna, vilka anklagade Jesus för att fördärva Johannes läror och att byta ut Dopet i Jordanfloden mot ett annat”. (Kodex Nazaraeus II, sid. 109.

I sitt verk ”ANAHUACS HEMLIGA LÄRA”, förklarar den Stiftande Ordföranden för den Samtida Gnosticismen, DR. SAMAEL AUN WEOR universaliteten i det gnostiska tänkandet:

“Även om det är sant att vi varje gnostiskt system bör ta dess orientalisk hellenistiska element i beaktande, inklusive Persien, Mesopotamien, Syrien, Indien, Palestina, Egypten, etc., bör vi aldrig ignorera de gnostiska principer som kan förnimmas i sublima religiösa kulter hos nahuas, azteker, zapoteker, maya, chibchas, inca, quechuas, etc., etc., etc., i Indoamerika.

Om talar mycket uppriktigt och utan omsvep kan vi säga: Gnosis är en mycket naturlig funktion av Medvetandet, en Philosophia Perennis et Universalis”.

Om man tar det som sagts på föregående rader och sidor i beaktande, kan läsaren, på ett opartiskt sätt, sluta sig till det konkreta, tydliga och obestridliga faktumet att Gnosis redan var förkristen och att den, såsom uppenbarelsens levande grund, finns inneboende i alla Jordens primitiva kulter.

Överallt där man kan konstatera att det finns en sammanhängande lärobyggnad som innebär:

En psykologisk självutplåning, dvs., att slita sönder det där som inte är verkligt, EGOT, så att säga.
Skapandet av nya själsliga strukturer, med transmutationens vetenskap som grund, med alla dess vita sexuella tantriska implikationer, som medför en ”andra födelse”, på ett sätt som Jesus visade Nikodemus.
En oegennyttig och konstant UPPOFFRING för vår broder: människan…

Vi kommer att delta i en omvärdering och en aktualisering av GNOSIS; eftersom dramat som har att göra med människans förening med sin gudomliga prototyp, har varit ett ständigt sökande som har övergått tid och rum. Det är därför som GNOSIS aldrig någonsin kommer att bli fanatisk eller dogmatisk, eftersom dess universella karaktär är orsaken till dess eviga anpassning till alla folk i vår lidande värld och till alla cykler som utgör tiden.

Tack vare Gnosis, kan mystiken bli vetenskaplig och vetenskapen bli religiös. På så sätt tar man sig över den avgrund som skapats av intellektet, mellan det som vi kallar GUD och människan, såsom huvudrollsinnehavaren i skapelsen.

Det är uppenbart att det yttersta syftet med JINA eller den GNOSTISKA vetenskapen, är att lyckas väcka alla oändliga latenta möjligheter som finns i människan. Detta arbete är med den gnostiska jargongen känd som VARATS INRE SJÄLVFÖRVERKLIGANDE.

“Gnosis, allegoriserad av den upplysande elden, rycker från själen bort den tunga sömn i vilken den befinner sig, och utifrån detta används metoder för andlig uppfostran avsedda att berika eller frambringa speciella tillstånd av MEDVETANDE och av SUPRAMEDVETANDE“