Intressen som Förföljer Gnosis
Gnosticismen som lära har, vid ett flertal tillfällen i historien, stött på några motståndare som alltid har velat pekat på de gnostiska framställningarna på ett vulgärt sätt, med avsikten att förlöjliga dessa. I själva verket har alla tiders Gnosis attackerats av de som inte på något sätt har velat visa den fullständiga kunskapen i dess helhet, på djupet, vilket skulle möjliggöra en riktig tolkning av de filosofiska vägarna och följaktligen en vederbörlig självbefrielse eller räddning av människan och av hennes själsliga principer. Bakom den hets som man har gjort mot GNOSIS eller GNOSTICISMEN, har det uppenbarligen dolt sig dogmatiska intressen som sett sig hotade i sin kontinuitet och existens inom folkens sociala områden
Som en ingress till den föregående framställningen, skulle vi ställa oss en fråga som ofta dykt upp i tankarna hos en viss typ av personer: ÄR GNOSIS ETT POLITISKT INSTRUMENT?
Svaren måste sökas i de grundläggande principerna till den gnostiska läran, och inte i de storhetsdelirium som vissa ”politiska ledare” har lidit av, vilka själva har trott sig vara predestinerade att styra världen. Den autentiska GNOSTICISMEN har endast ett syfte, vilket vi tidigare har kommenterat på föregående rader och det är att GÖRA MÄNNISKAN MEDVETEN OM SIN SKYLDIGHET I FÖRHÅLLANDE TILL ORSAKEN TILL SIN EXISTENS, EFTERSOM DET SISTNÄMNDA ÄR HENNES SANNA INRE VARA.
Det har aldrig varit GNOSIS fel att vissa individer (ibland kopplade till politiken), som själva har trott sig vara GNOSTIKER, har begått handlingar mot ordningen, mot goda seder och mot mänskligheten i allmänhet. Detta fall liknar det som har att göra med dessa ”katolska inkvisitionsherrar” under Medeltiden, vilka långt ifrån att vara inkarnationen av kristna principer, icke desto mindre, iklädde sig kristenhetens mantel för att begå brott mot oskyldiga och mot lärda människor. De sanna kristna kommer att kunna ursäkta oss och förstå vad vi vill visa med detta exempel. "Allt är inte guld som glimmar", säger ett folkligt ordspråk.
Många pseudognostikers galenskaper som har förekommit under vissa epoker av historien, passar inte in på något sätt in i den ursprungliga gnostiska läran, inte heller med den aktuella. GNOSTICISMEN predikar alltid AHIMSA (icke-våld), och de som framhåller våld som en ursäkt för sina uppdrag och vill visa sig som gnostiker, är en exakt avspegling av den FARISEISM som förekommer i alla epoker och läror som mänskligheten har.
I den bemärkelsen, kan vi emfatiskt påstå, utan rädsla för att begå något misstag: ”GNOSIS ÄR FÖRFINAD UPPENBARELSE ELLER AVSLÖJANDE, KONCEPTUELL SYNTES, MAXIMALA FRAMGÅNGAR”.
Här har vi en annan viktig fråga att klarlägga för vår trägna läsares bästa: VARFÖR SÄGS DET FRÅN VISSA SEKTORER ATT GNOSTICISMEN ÄR TRAUMATISERANDE?
De som påstår att Gnosis traumatiserar, har misstagit sig på den ursprungliga meningen med de gnostiska postulaten; de är ovetande om att gnosticismen är en ”mycket intim mystisk process, mycket naturlig och djup”.
Gnosis är en ”djupgående esoterik, som utvecklas från stund till stund, med mycket individuella mystiska upplevelser och egen lära”. ”Den gnostiska kunskapens korrelat är personens oändliga intimitet, VARAT inom den forntida filosofin”.
Med VARAT menas den intelligenta och djupaste del som är underliggande i djupet av varje mänsklig varelse. VARAT finner i GNOSIS de element som tillåter det att manifestera sig och leda människan till det gudomliga. VARAT har emellertid ett hinder, som det är nödvändigt att eliminera, för att göra det möjlig för det att manifestera sig i oss. Detta hinder är DET DJURISKA PSYKOLOGISKA JAGET, DE PSYKOLOGISKA AGGREGATEN, OÖNSKADE VÄSENDEN, etc., etc.
”Essensen, Medvetandet, instängd, buteljerad, innesluten i de olika element som utgör mig själv, Egot, har olyckligtvis sitt smärtsamma förlopp som en följd av sin egen betingelse.
Att lära känna sig själv, är att ha uppnått identifikationen med sitt eget gudomliga Vara”.
Detta extraordinära avslöjande inbjuder oss självfallet att dö i oss själva (psykologiskt talat), så att VARAT manifesterar sig i oss. Att tvärt om, fortsätta som Ego i det sovande Medvetande, innebär att döma sig själv till de egna inre helvetena och faktiskt finna sig i att förlora det själsliga materialet.
Detta DÖENDE, som GNOSTICISMEN talar om, är en psykologisk förändring i djupet som bör ha ett moderat förlopp i det psykologiska land som är förbundet med varje människa som längtar efter en befriande kunskap.
Denna förändring genomförs inte på ett sätt som är oordnat eller nyckfullt, utan metodiskt och didaktiskt med redskapen av en REVOLUTIONERANDE PSYKOLOGI, som den Internationella Gnostiska Rörelsens gnostiska doktrin äger för detta ändamål. Motsatsen skulle vara att hävda att Gnosis har för avsikt att gå tillbaka till klosteraskes och försakelse (utan förståelse) av livet, med en traumatisering som följd hos dem som försöker göra det. Det är inte på detta sätt.
I nuvarande tid behandlar den Samtida Gnosticismens Fader, Dr. SAMAEL AUN WEOR, en progressiv förståelse som den uppriktiga hängivna person, som längtar efter den gnostiska befriande erfarenheten, åstadkommer i sig själv.
Den Gnostiska Psykologin är egyptiernas och de hinduiska vedaskrifternas gamla PHILOKALIA, och den samma känner på djupet till sättet att undervisa den mänskliga varelsen, det korrekta sättet att kontrollera den mänskliga maskinens fem olika sätt att fungera; nämligen: intellektuellt, emotionellt, motoriskt, instinktivt och sexuellt.
Är det möjligtvis traumatiserande att skapa ordning i människans sätt att fungera?, eller är det kanske bättre att fortsätta att vara slav under lägre känslor, negativa tankar, osammanhängande rörelser, råa instinkter och okontrollerad sexualitet?
Detta DÖENDE för att FÖDAS till nya livsyttringar (moraliskt, andligt och psykiskt), är vad den Store Kabiren Jesus uttryckte för Nikodemus när han sade till honom: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er, att om ni inte föds på nytt kommer ni inte att kunna se Himlarnas rike”.
Med Himlar menas, i det här fallet, inte himlavalvet som omger oss, utan ”Himlar av Medvetenhet”, till andra subtila dimensioner i naturen, bekräftade av en Einstein och av Hinton i deras teori om parallella världar.
Alla dessa mutationer behöver framkallas i människan, och för det ändamålet hjälper dessa rader till att illustrera detta argument:
”Begäret, otukten, att vilja hävda sig som Ego, ger upphov till skada och oordning, det framkallar ett förvanskat verk som, utom all fråga, befinner sig utanför den gudomliga sfären, fast i det blir Essensen, BUDDHATA, den mänskliga varelsens psykiska material, fångad.
Människans fall i degenerering är grunden till alla gamla nationers Teologi.
Enligt Filolao, pytagoréen (femte århundradet f. Kr.), sade de forntida filosoferna att det psykiska materialet, essensen, var instängt i Jaget som i en grav, som straff för någon synd.
Platon vittnade om detta, för sådan var orfikernas lära, vilken han själv utövade.
Att vilja utmärka sig som EGO, ger alltid upphov till oordning och ett fall för varje änglauppror.
Det stackars ”intellektuella däggdjurets” svaghet och förvirrande vanmakt är uppenbar, som för att resa sig ur jordens dy utan hjälp från det gudomliga
Med glödande ord förkunnar vi. Enbart den gudomliga Andedräkten kan återinkorporera oss i Sanningen; men detta är endast möjligt genom medvetna arbeten (med oss själva) och självpåtagna lidanden (med hjälp av den inre psykoanalysen).
Två psykologiska tillstånd öppnar sig för den gnostiker som tagit ställning:
Dos estados psicológicos se abren ante el gnóstico definido:
- Varats, transparent, kristallklart, opersonligt, verkligt och sant.
- Jagets, en samling psykiska aggregat som personifierar defekter, vars enda orsak att existera är okunnigheten.
Det högre Jaget och det lägre jaget, är endast två avdelningar av en och samma sak, olika aspekter av mig själv, flera facetter av det infernaliska.
Jaget är ett förskräckligt verk med många volymer; resultatet av oräkneliga gårdagar, en ödesdiger knut som måste knytas upp.
Att rädda sig själv är det lämpligaste och det kräver en fullständig identifikation av den som räddar och det som man blir räddad från.
Det gudomliga som bor i djupet av Själen, den autentiska och legitima kognitiva förmågan, förintar Egot och absorberar Essensen i dess ”PURUSA”, och i en total upplysning räddas den. Detta är temat av ”SALVATOR SALVANDUS”.
Den dag som vi uppnår en försoning med ”HALITUS DIVINALIS”, den dagen kommer att vara den odödliga gryningen och vi kommer att vara tillräckligt renade för att hälsa den. När detta inträffar kommer vi att kunna ackompanjera den vise kung Salomo, och utropa med honom:
”Saliga är de som uppnår Visdomen och förvärvar intelligensen. För det är ett bättre förvärv än silver och mer användbart än guld. Det är mer värdefullt än pärlor och det finns ingen skatt som kan jämföras med den.
I sin högra hand bär den på ett långt liv och i den vänstra på rikedom och ära. Från dess mun kommer rättfärdighet och på tungan bär den lagen och barmhärtigheten. Dess vägar är ljuvliga och alla dess stigar är frid. Det är livets träd för dem som uppnår det; den som omfamnar det är salig.
Med visdom grundade Jehova jorden; med intelligens befäste han himlarna”.
