Judas Vittnesmål
Som väntat och som det alltid har varit, har den Katolska Kyrkan gått till häftig attack mot Judasevangeliet vilket nyligen har överlämnats åt mänskligheten av National Geographic Society. Detta har varit ett konsekvent handlande hos Vatikanen sedan man under det 3:e århundradet e. Kr. genomförde kyrkomötet i Nicea och, sedan dess har man ansett att alla ursprungliga kristna samfund som i själva verket hade varit en del av Kristendomen som doktrin, var kätterska. Utan tvekan var majoriteten av dessa sammanslutningar gnostiska och redan under deras tid ( 180 e. Kr.) skrev Ireneaus, biskop i Lyon i det romerska Gallien, ett verk med titeln ”Mot irrläror”. Boken var en våldsam attack mot alla de synsätt på Jesus och hans budskap som avvek ifrån Kyrkans renlärighet.
Historien känner väldigt väl till att dessa grupper som vi tidigare nämnt, och som attackerades av biskopen i Lyon i själva verket var gnostiska och de kände mycket väl till att Jesus inte hade kommit för att grunda en Kyrka, utan snarare för att överlämna en
doktrin som definitivt skulle klargöra det som verkligen var oundgängligt för att nå Himmelriket. Andrew Cockburn i sin artikel ”Judasevangeliet” som publicerades i den välrenommerade tidningen National Geographic i dess utgåva i maj 2006, framhäver:
Andrew Cockburn i sin artikel ”Judasevangeliet” som publicerades i den välrenommerade tidningen National Geographic i dess utgåva i maj 2006, framhäver:
Ireneaus (biskop i Lyon) hade en mängd av kätteri att kämpa mot. Under Kristendomens första sekler var det som vi känner till som Kyrkan och som fungerade med en hierarki av präster och biskopar, bara en av de otaliga grupper som var inspirerade av Jesus. Bibelexperten Marvin Meyer, ifrån Chapmans Universitet, som har medverkat i översättningen av Evangeliet (Judas) sammanfattar den situationen med att kristendomen sökte efter sin stil. Många av dessa grupper var gnostiska, de följde samma ursprungliga kristna linje som tas upp i Judasevangeliet.
Det skulle vara intressant om vår läsare fick känna till några intressanta detaljer som förknippas med de bidrag som gnostikerna gjorde till Jesu person och hans troslära:
Nasaréerna var kända som Döpare, Johannes Döpares Sabeans och Kristna. Deras tro var att Messias inte var Guds Son, utan helt enkelt en profet som ville följa Johannes.
Origenes, en av fäderna till den kristna Kyrkan (Vol.II, sid. 150), observerar att ”det existerar några som säger om Johannes att det var han som var den Smorde (Kristus)”..
När Gnostikernas metafysiska koncept, de som såg Logos och den Smorde i Jesus, började göra landvinningar, separerade de ursprungliga kristna sig från Nasaréerna, vilka anklagade Jesus för att fördärva Johannes doktriner och att byta ut Dopet i Jordanfloden mot något annat. (Codex Nazaraeus II, sid. 109).
Det är ett oemotsägligt faktum att den Katolska Kyrkan under kejsar Konstantins bekräftades som officiell Kyrka i Imperiet och uppenbarligen fylldes den med religiös och politiska makt.
Det är ett oemotsägligt faktum att den Katolska Kyrkan under kejsar Konstantins bekräftades som officiell Kyrka i Imperiet och uppenbarligen fylldes den med religiös och politiska makt. Sedan dess etablerade sig nämnda Kyrka som medlare mellan Gud och människorna, så till den grad att vi alla känner till den dogm som etablerades, enligt vilken ingen kan närma sig Jesus eller Gud om man inte accepterar den Heliga Modern Kyrkan med all sin byråkrati och sina oräkneliga felsteg genom historiens gång.
Det är ett faktum som man känner till inom teologin, att ”gnostikerna trodde på en högre princip av godhet, förstådd såsom ett gudomligt mentalt sinne, bortom det fysiska universumet. Människan besitter en gnista av denna gudomliga kraft, men hon är isolerad ifrån gudomligheten på grund av den materiella världen som omger henne. För gnostikerna är det en defekt värld, ett verk av en lägre skapare och inte av den högste Guden. Samtidigt som de kristna liksom Ireneaus slår fast att bara Jesus, Guds son, samtidigt var mänsklig och gudomlig, så trodde gnostikerna (och vi fortsätter att tro) att människorna kunde vara i kontakt med Gud. Frälsningen nåddes genom att uppväcka den gudomliga essensen i den mänskliga anden och sätta den i kontakt med Gud. För detta så behövdes en Mästares vägledning, och detta var, enligt gnostikerna, Kristus funktion.
De som kunde internalisera hans budskap var lika gudomliga som själve Kristus.”
Just precis detta var och kommer alltid att vara det grova misstaget hos den institutionaliserade Katolska Kyrkan, det vill säga, att inte vilja visa upp Jesus doktrin så som han överlämnade den. Det skulle ha varit annorlunda för alla innevånare på denna jord, om Konciliet i Nicea skulle ha accepterat de andra Evangelierna som idag kallas för apokryfer. Då skulle vi ha känt till mycket mera beträffande den kristna doktrinen. Till exempel skulle vi ha vetat att Jesus älskade Maria Magdalena och att han därför aldrig var en man med kastrerad sexualitet. Det finns en omätlig rikedom av teologiska faktum i Evangelierna av Tomas, Filippos, Jakob den Äldre, etc., etc.
Historien ger oss alltid lektioner och idag, till allas överraskning, dyker Judas person upp igen inför världen, återupprättad genom sitt eget Evangelium. Trots att den Katolska Kyrkan under sekler har försökt sälja en Judas till oss som är förrädare, girig, osolidarisk mot sin Mästare, etc., etc., så har sanningen kommit fram och som det populära spanska ordspråket säger, sanningen är som stormarna, när den dyker upp orsakar den ödeläggelse!
Under sekler har gnosis alltid hävdat att det var Judas som var Jesus mest upphöjde lärjunge, eftersom han accepterade rollen som förrädare i det drama som Jesus måste uppföra. Det är därför som Jesus Kristus talar till Judas i Judasevangeliet, och bland annat säger till honom: ”Du kommer att överglänsa dem alla eftersom du kommer att offra den kropp som jag lever i. ” ”Man kommer att förbanna dig för detta”.
Problemet är, och kommer alltid att vara, att den romerska apostoliska Kyrkan aldrig har velat förstå att det drama som Jesus uppförde var noggrant planerat av Jesus och hans tolv apostlar; just precis för att det skulle finnas historiska skriftliga omnämnanden beträffande det som varje person bör uppleva i sitt inre liv, enskilt, individuellt, det vill säga, att åter integrera alla gudomliga delar hos sitt eget Vara med hjälp av den Inre Kristus. Den vatikanska Kyrkan stannade vid den historiska personen, mannen som hette Jesus, men den förstod aldrig och vill inte förstå att det viktiga är förflyttningen av det historiska till det inre livet hos varje kristen.
När den samtida gnosticismens fader, Dr Samael Aun Weor, refererade till det drama som Judas upplevde, och talade beträffande de andliga följdverkningar som detta drama för med sig inuti människan, uttryckte han med all rätt följande i en av sina föreläsningar år 1977:
Judas, denne inre Apostel, som är en av de Tolv Makterna som vi bär i vårt inre, en av Varats tolv delar, är livligt intresserad av den BUDDHISTISKA ANNIHILATIONEN, därför är han extraordinär…
Jag förnekar inte heller existensen av den apostel som för 1977 år sedan verkligen representerade vår Inre Judas. Han är verklig. Han existerar.Han är en av de Stora, den mest framstående Mästaren, den mest upphöjde adepten som gick med Jesus från Nasaret, men inuti oss finns en Inre Judas; oavsett denne historiske Judas, det finns verkligen någon som personifierar Iskariot, som verkligen är intresserad av Egots förintelse, hos var och en av oss. Judas Iskariot undervisar oss, med all önskvärd tydlighet, DOKTRINEN AV EGOTS UPPLÖSNING.
JUDAS ISKARIOT är inte, som många tänker, en man som förrådde sin Mästare. Nej, han genomförde en roll, som hans Mästare anvisade honom och inget annat. Själve Jesus från Nasaret förberedde honom och Judas lärde sig den utantill och han framförde den medvetet, offentligt.
Judas doktrin visar hur man uppnår elimineringen av alla de psykiska aggregaten, EGOTS DÖD. Av den anledningen hängde Judas sig, för att visa att Egot bör reduceras till aska.
Judas framställde en roll, och inget annat; han preparerades med medvetenhet. För att inte motsäga de Heliga Skrifterna på något sätt, övade han flera gånger innan han gjorde det offentligt, som en skådespelare som gör sin roll och ingenting mera.
Judas var och fortsätter att vara Jesus Kristus mest upphöjde lärjunge, han uppnådde Kristifieringen…
Det är beklagligt att det bland de argument som man fäktar med mot Judasevangeliet (vilket nyligen har publicerats) säger man att nämnda Evangelium inte är relevant eftersom det skrevs närmare 300-talet eller 400-talet e. Kr. Med detta vill man säga att det inte har tillräcklig historisk stringens.
Men detta argument är så tunt som det andra som används av ateisterna och skeptikerna och enligt vilka Jesus aldrig existerade eftersom man aldrig har hittat dokument som skrivits av honom själv och som vittnar om hans historiska närvaro.
Vi avslutar denna skrivelse genom att inbjuda vår käre läsare att genomföra en djup efterforskning beträffande detta spännande tema så att den store Nasaréens ord ska uppfyllas ”Sök sanningen och den ska göra er fria!”…