Gnosis. Koncept och ursprung

Såsom salighetens sol visar sig Gnosis, av idag, av igår och av alla tider, och förkunnar den nya dagens gryning för vår tids förvirrade människa.

Denna vokabel (Gnosis) innesluter bilden av en brinnande kunskap, som efterlängtats av en mystisk elit (självutvald) och helt skild från den pratsjuka, jolmiga, tvetydiga, spekulativa och absolut meningslösa intellektualismen.

Ordet GNOSIS betecknar alla vetenskapers vetenskap, den konst som, såsom frukten av en uppenbarad inspiration, höjer konstnären så att han eller hon förenas med sitt verk, och gestaltar på så sätt en binom av transcendentalt uttryck. Även om Gnosis inte är en filosofi, så är den icke desto mindre, den länk som förbinder den historiska kedjan av det mänskliga tänkandets utveckling och ger även exakta och logiska svar på det bekymmersamma dilemmat av att VARA eller ICKE VARA, som debatteras i varje människas medvetna och kognitiva terräng.

GNOSIS är inte en religion per se och ändå är den nyckeln till det legitima ”RELIGARE”, som upprätthåller varje religiöst system,

oavsett den epok när det framträder eller dess uttryckssfär.

Många definitioner har gjort anspråk på att, för egen räkning, monopolisera den verkliga innebörden av det som vi bör förstå som GNOSIS eller GNOSTICISM. Detta skapar en viss svårighet när man in extenso försöker framlägga utvecklingen av det gnostiska tänkandet, vilket till stor del beror på att många av de trovärdiga dokumenten som strukturerade det gnostiska systemet från andra tider, idag inte längre existerar; och konsekvensen av detta har givit upphov till många ”våghalsiga” påståenden som framkastats av vissa forskare som saknat lämpliga källor beträffande ämnet.

Uppslagsverken betonar att vokabeln GNOSIS är av grekiskt ursprung och pekar, i generell bemärkelse, på en kunskap. Men i en djupare bemärkelse syftar vokabeln GNOSIS på ett Modus Operandis som förklarar de fysiska och metafysiska fenomen som har att göra med Universum och människan som ”huvudrollsinnehavare”.

1/9