GNOSTISKA PRINCIPER

Det är nu nödvändigt att fördjupa sig i några av de PRINCIPER som i alla tider har kännetecknat Gnosis. 

Den som aldrig har varit intresserad av att dyka ner i det vidsträckta havet av doktrinära fundament som har att göra med det eviga Gnosis, faller lätt för frestelsen att snabbt skapa sig en uppfattning om vad denna uppenbarande kunskap innefattar, och till följd av detta är den föga objektiv och reell.

Man anklagar t. ex. gnosticismen för att vara en kroppslig och sensuell lära, men de som har gjort det, är ovetande om de gnostiska postulaten beträffande människans nuvarande tillstånd i inom skapelsens ram. Mänskligheten har onekligen degenererat under seklens gång, och för att bestyrka detta, räcker det att titta på de mörka sidorna av den mörka historien för att lägga märke till att istället för att bli bättre, har vi blivit värre i alla bemärkelser.

Gnosticismen har aldrig accepterat och kommer heller aldrig att acceptera Själens räddning genom en enkel trosakt, eftersom det är lika med att acceptera att tidens evolutionsmekanism slutligen kommer att göra oss perfekta. Vilket gör det överflödigt med alla de lidanden som uthärdats av alla dessa martyrer, utsända, upplysta och profeter i deras försök att visa människan en väg till regenerering och räddning.

Det är detta skäl som några forntida gnostiska grupper uttryckte: ”Jag lider i min kroppsliga klädnad som de (de psykologiska Jagen) har tagit mig till, och de har kastat mig (från evighetens cirkel) i denna dal (existensens)”

GNOSIS är ingen lära som avskyr kroppen, utan en ideologi som inser att människan är fånge till naturen och till det stora antalet lagar som den äger, och det är därför som andra gnostiska grupper såsom den forntida församlingen i Benares, utropar:a:

1/8