Så enligt det stycke som forskarna kallar för liknelsen om mardrömmen, levde de som om de befann sig i en djup sömn och de befann sig i förvirrande drömmar. Antingen finns det en plats som de flyr emot eller så förföljer de kraftlöst någon annan, eller så delar de ut slag, eller tar emot dem, eller så har de ramlat från höga platser, eller så ger de sig iväg upp i luften fast de inte ens har vingar. Vidare är det ibland som om folk höll på att döda dem även om det inte ens finns någon som förföljer dem, eller så dödar de själva sina grannar, eftersom de har fläckat ner dem med sitt blod. När alla som går igenom dessa saker vaknar, ser de ingenting, de som befann sig mitt i denna förvirring, eftersom den inte var någonting. Så händer med dem som har avlägsnat okunskapen om sig själv, som en dröm, och lämnat sina verk bakom sig i natten… Detta är sättet som alla har agerat, som om de var sovande i den stund som de var okunnig. Och detta är det sätt på vilket de har kommit till kunskapen, som om de hade vaknat.

Gnostikerna sa att en sådan person

bor i ofullkomligheten (motsatsen till tillfredställelsen). För ofullkomligheten består i okunskap. “Liksom någons okunskap, när hon får kunskap om sin okunskap, dunstar bort av sig själv, på samma vis som mörkret försvinner när ljuset kommer, dunstar också ofullkomligheten bort med tillfredsställelsen. Okunskapen om sig själv är också ett sätt av själv-förstörelse. Enligt Dialogen med Frälsaren, är den som inte förstår universums och sina egna element dömd till förintelse:

Om man inte förstår hur elden föddes, kommer man att brinna i den, eftersom man inte känner till sin rot. Om man inte först förstår vattnet, vet man ingenting… Om man inte förstår hur vinden som blåser föddes, kommer man att springa med den. Om man inte förstår hur den kropp som man bär föddes, kommer man att gå förlorad med den… Vem som helst som inte förstår hur man kom, kommer inte att förstå hur man ger sig iväg…

Hur eller var bör man söka efter kunskapen om sig själv? Många

2/17